Dagens epiphany: När jag blir äldre ska jag icke samla på mig onödigt många prydnader eller ha blommor i krukor. Vas fungerar. Orkideer är självklart godkända! Ej heller täcka mitt golv med för många mattor. Allt för att förenkla städning. Fett stökigt och irriterande hos äldre, för de har ju fruktansvärt mycket skit liggandes.

 

Dagens humör svägningar: Ja, jag döper den till det eftersom jag aldrig kan hålla ett konstant humör uppe, mer än melankoli, i princip. Alltså, från att gråta till frukost till att få lunch i sig och känna någon slags stabilitet. Det känns bra just nu.. mer eller mindre.

 

Dagens utseende: Ful. Som vanligt. På måndag börjar min detox. Mitt nya liv. Ska isolera mig i några månader i hopp om att jag kan bli ett bättre jag till sommaren. Tänker inte falla för några lönger om att "jag är bra som jag är". Hejhå, ska kämpa som en liten idiot. Bli en bombshell och sånt. Jarrå.

 

Dagens (och morgondagens) uppgifter: Städar och promenixar. Liv. Ska dra iväg lite mail, göra lite research, läsa på och sånt. Göra inköp; bla. en ny mobil! Wopa! 22år (snart) och har aldrig någonsin köpt en telefon, ska bli mycket spännande! Ska självklart haka iphone-trenden. Its my destiny to follow the mainstream, trots min motvilja, but i do love my Apple-products! Bästa som finns<3

 

Dagens serendipity: Att surdegsbageriet bara hade 3 sorters bröd, varav 2 var äckliga! Konsten att ta beslut har aldrig varit enklare, velig är mitt andranamn! Dessutom blev det kardemummabullar på det. Inte fy skam på en skärtorsdag!

 

Hade säkerligen fler saker på hjärtat men låt er hållas trogna läsare, inom kort är jag tillbaka med utförliga uppdateringar om min (förhoppningsvis) framgångsrika detdoxvecka. Skall förtälja allt om mina krämpor! Håll till godo! Tills vi möts igen!

Välkommnar mig själv hem till sverige. Solen skiner, himmeln är blå, mysvovven sover bredvid mig och allt luktar rent. Nothing has changed. Ska in till stan och pussla ihop mitt liv dagen till ära. Thats all folks! Hejhå!

Sitter och googlar "singelresor". Hur patetiskt låter inte det? På Kilroys hemsida står det med tjock text "känn inte att det är kontigt att resa ensam med en grupp". Men JO det gör det, speciellt när ingen man känner är i behov av att sitta ensam och långsamt typea in bokstav efter bokstav och se "singelresor för dig som söker partner" poppa upp i google. NEJ. Det var inte därför jag ville ut och resa. Nästa problem är att jag aldrig har min framtid planerad. Eller mer eller mindre är den ju det såklart. Men allt beror ju på hela tiden; beror på om jag har pengar, om jag har ett jobb, om tiden räcker till, om inget händer.... Det är kristider, på alla fronter. Bokade datum är just nu 8april, håkan-konsert, way out west, skolstart. Men även dessa är ombokbara. Wäh, bero hit och bero dit. Egentligen borde jag sluta hitta problem och bara boka, låta livet anpassa sig efter mina val. Men det är riskfyllt. Villvillviilllllll till indien och kuba. Vill till sol och värme. Till fantastisk natur och kultur. Vill uppleva!!

 

Avslutar med att peppa att pappa och farfar snart är här!! Woopppaah! Som en av mina favvo killar, Rick Astley säger; Never gonna give you up, jordenrunt resa!! HÄRhittar ni videon världens charmigaste kille med en fabulös dansstil! I love him! Är han inte lite lik Freddie f.ö?

Det förvirrade snökaoset fortsätter förgifta min vardag, tror den har tappat lokalsinnet, det är inte vinter här längre! Tur att Kobra finns. Sitter bredvid tre snygga fransmän och önskar att jag själv var lite snyggare. Hm, om man skulle tänka igenom vad man vill säga med sina inlägg innan man sätter sig för att skriva dem? Kollar resor till Indien, en 10dagars resa för 12000+diverse andra kringkostnader såklart. 10 dagar låter perfekt om det inte är jag och tanter och farbröder. Ska nog ringa och fråga.. Det är ju inte vad jag egentligen vill, men eftersom jag är den ensamvarg jag är får man hitta egna lösningar. Imorgon kommer pappis<3 Hejhå, nu dör min dator!

Lägger ner allt vad träning heter och försöker fixa min hals istället. Min kropp ömmar, min hals hugger och jag sover för mycket. Snart åker jag hem, börjat packa har jag iaf. Man ska nog inte tro att man alltid är frisk trots allt, what goes around comes around och eftersom jag ändå vill försöka gör mitt bästa för sommarkroppen 2013 så kör vi shopping-cardio till jag tillfrisknat. Jävla kyla, det ska va fkn vår nu!? Get it?! Det är snart april. Jävla skämt är snön som kaosar här. Peppar goda restauranger och fint sällskap i helgen istället och börjar min promenad hem till min tekanna. Hejhå.

att man har ångest över livet, prestationer. Speciellt inte när man kommer från en bakgrund där tävling alltid varit i fokus. Där jag började min grundskoletid som en av de mest framstående och avslutade högstadiet med en kram från min lärare som viskar att hon tror på mig och att jag kan göra allt jag vill bara jag tror på mig själv, ställer krav på mig. Att ha valt gymnasie till viss del av slump men också för att bevisa för mina "vänner" att jag inte är någon jävla underdog, vilket var den största anledningen till de flesta av mina beslut under högstadiet. Ingen kunde trampa på mig även om de trodde det. Men att välja gymnasie för att bevisa något var kanske inte det bästa, det var inte vad jag ville, men jag är inte den som ger upp, jag kämpar bara inte lika hårt som jag borde. Att hamna på ett gymnasie där det var konstant tävling om betyg, popularitet, pengar gjorde fruktansvärt ont i mig, och gör fortf ont. Klagar absolut inte på skolan, fantastiskt bra utbildning. Men att behöva ifrågasätta sin kapacitet och sin förmåga att göra bra ifrån sig för att alla andra känner fler personer, personer i arbetslivet, har högre ambitioner, gör ett sämre uf men får högre acceptans, bättre betyg och den ständiga tävlan om att passa in genom utseende, kläder och hysterin om att komma in på bästa skolan; Harvard, Princeton, St Andrews, CASS. Bli något stort, något enormt, driva eget, synas i medier, vara bäst, bättre, tjäna pengar, vara "entreprenör". Jag var inte en av dem. Jag är inte en av dem. Jag hamnade i Göteborg i en klass som var i genomsnitt 5år äldre än mig, även de betygsbesatta, prestationsbesatta, alltid vara bäst, jämföra, få bekräftelse. ÅNGEST. När jag känner mig obekväm blir jag anti, söker mig bort, presterar sämre än vad jag borde. Självklart kommer man alltid att hamna i sånna här situationer, man måste väl bara lära sig att hantera dem. Men det är inte konstigt att man får prestationsångest när folk i ens omgivning hamnar på ovan nämnda skolor, har råd att gå där, syns mer än sällan i media, får av hög status med bra betalt utan utbildning, har bloggar med miljontals läsare, arbetar som modeller runt om i världen, reser obehindrat som att pengar aldrig varit ett problem. Jag avundas dem men är samtidigt stolt, de har kämpat för allt de fått också. Och jag har absolut inget att klaga över, har fått allt jag någonsin velat ha typ. Mina beslut är mina mistag men man kan ju inte veta att vad som är rätt och fel förän efteråt. Jag är avundsjuk för att jag inte har den drivkrafter, att jag inte har någon målsättning, jag vet inte vart jag ska men jag vill komma dit osv, gärna nu med en gång.. Jag kan inte ens haffa ett sommarjobb.. inte heller gå ner några kilo för att bli mig själv igen. Hur jävla misanpassad kan man bli?

Tjena. Idag har vi "demonstrerat" mot east side gallerys rivning. Egentligen var vi mest där för tidsfördriv men lyckades välja den perfekta dagen för ingen mindre än David Hasselhoff var på plats för att stötta. Det blev en pinsam hyllning till han fruktansvärda Looking for Freedom men är nöjd över att ha fångat det på film. Haha. Berlin, du är fantastisk! Never ever ever ever stop surprising me!

 

Var på en mycket trevlig bar igår, blev en lugn kväll vilket var skönt, mådde ändå dålig i morse.. Ålderstecken när man bli bakis på EN drink, som dessutom bestod till största del av saft? Det händer alldeles för mycket hemma, vilket får mig att inte vilja åka hem, lever ändå i en rätt trevlig bubbla och har alltid bara mig själv att skylla och anpassa mig till här. Har budgeterat utgifter som kommer med min flytt också. Fyfan. Im not made of money och så återuppstod ångesten över att vara arbetslös. Jag har ett awesome CV och jag är bäst. If they dont get that i seriously dont know what to do. Jävla piss Sverige. Nu har det mörknat ute och jag ska traska hem från starbucks och se en söndagsfilm i sängen, idag är en sådan kväll! 

Sjukt mycket vänner som fyller år dagen till ära! Fin dag att fylla år på! Lördag, solsken och vår. Fick en släng av ilska över hibbi precis. En släng av ilska över den konstiga sociala konstruktionen som äger rum där, att fula människor med konstiga bilder får miljontals likes på fb. Att hets om pengar och träning och vem som är mest populär brinner i allas själar för att en person sådde ett frö. Ett hat så starkt att jag blev osäker på om jag tänker gå utanför dörren när jag kommer hem. Folk har ju antingen ingen smak alls eller har helt enkelt blivit hjärntvättade i vår lilla stad eftersom de aldrig tagit sig därifrån längre än ett halvår. Det hemska är ju att alla söker sig tillbaka, ingen tar sig ur mönsteret som formar stadens ungdom. Inget har förändrats och jag är en del av det. Att lilla-stockholm skulle komma att ligga mig så nära hjärtat men också fylla mig med så mycket hat. En enorm osäkerhet. En plats där alla, trots att våra tonår är över fortfarande lever ett liv där helgen börjar på onsdag och slutar på söndag. Jag längtar tills göteborg tar mig i sin famn igen, inte för att jag känner mig säkrare där, för det gör jag inte. Jag längtar efter göteborg för jag har fyllt denna staden med nostalgi och drömmar. Romantiserat min favoritstad genom håkan låtar, minnen och bilder av mina år där. Saknar mitt berg, vyn utanför mitt fönster i Lunden, den blåa himlen och utsikten över hela göteborg. Göteborg har ju ändå allt man kan önska. Den perfekta lilla storstaden. Vackert är det.

 

Men det har varit en fantastiskt bra dag! Ett härligt spinningpass med solen i ögonen, en cupcakefika i solen och en promenad och lite shopping. För den som inte lyssnat på håkans nya låt så måste ni göra det! För den som inte lyssnar på podcasts måste ni lyssna på Filip och Fredriks intervju med håkan! Tror jag har snöat in mig i en äckligt intensiv kändiscrush i håkan. Har nog aldrig älskar honom så mycket som jag gör just nu och jag har aldrig tvivlat på min kärlek men nu är det galet utspårat! Haha. Är så glad att jag funnit allt detta i ett paket; håkan, göteborg och kärleken! Det är fint och det känns så bra att kunna drömma sig bort i denna lyckliga värld som jag skapat av dans, nostalgi, brustna hjärtan, solsken, vänskap och galenskaper! Om jag ändå kunnat stanna där föralltid! 

 

Igår tappade oskar en påse full med frukt och clubmate i marken, precis utanför kaisers! Det var fruktansvärt roligt! För ca. två månader sedan gjorde magda samma sak, typ. Sedan sprang en råtta i trappuppgången och idag blir det neukölln-barhäng. Living on the edge in Neukölln! Där går man aldrig säker! Nu ska jag njuta av resterande soltimmar och planera nästa helg! Hejhå! Kärlek och så! 

 

Av detta inlägg kan vi alla utläsa mitt stora behov av drama, händelser, romantisering och drömmar, men framför allt av solsken! Galet vad lite plusgrader och blåhimmel kan göra åt mitt vemodiga sinneslag! 

Grattis till lillasyster som tog körkort idag! ÄNTLIGEN! Som vi ska åka av när jag kommer hem!

 

Sitter och tar igen lite topmodel avsnitt, cliché. Älskar Shams, hon är ju ascool! Haha. Lite gangster, skitsnygg och typ .. gillar henne trots att hon är lite för barnsligt kaxig. Hon vinner ju säkerligen inte. Josefin blir nog vinnare trots att hon är så gnällig och norrlänsk.. Hon har inte Malins Awesome personlighet! Hon är verkligen positivitet definierat! Henne borde man ha som kompis! Om pamela vinner vet jag inte vad. Hon är ju verkligen totalblåst. Skitsnygg. men va fan?

 

Wellwell nuff bout that. Solen skiner, det är minusgrader och jag är allmänt uttråkad. Kollade mig i spegeln, min lugg är äckligt jobbig, för lång. Mitt hår är inte lockigt som förr, grådaskigt, vintertråkigt. Bläää. Tog ett foto på mig själv och insåg hur ful jag är. Hur jävla dålig hy jag har, mår inte min hy bra av fisk och frukt? Since its almost the only thing i eat.. Jävla helvetes vinter. Fotade mig helkropp. Inte en milimeter fett har försvunnit sen jag började träna och äta nyttigt. Jag är arg. Och ful. Ful, fel och finnig. Tydligen så tjock och ful att mina byxor gick sönder igår. Dålig CM kvalle. Too bad att jag inte har råd med något annat eftersom jag inte har någon inkomst. Skit ner dig jävla liv.

 

Nu ska jag kolla på Kobra och försöka vinna över mitt utseende med kunskap istället. I wish.. Fett dålig period jag är inne i. Både psykiskt och min vilja att förändra det fysiska. ISka fan trötta ut min kropp på gymmet ikv tills den ger in åt mitt psykes vilja. Jag är ensam och har ingen att prata med, därav dessa otroligt långa inlägg. Hejhå.

Vaknade halv 3 i natt, jättepigg, utan anledning.. somnade först några h senare men steg upp i vanlig ordning runt 8 snåret. Tog mig ner på stan, tog mig ungerfär 1000miljoner funderare på vägen. Ska jag köpa den tröjan, vågar jag kolla priset på kadewe trots den ihärdiga personalen, om triumf säger att man aldrig hittar sig själv är det sant osv. De vanliga livsfrågorna. Dränkte mina tankar i pengaslöseri ändå. Köpte två tishor, en tröja och en bodylotion, inga enorma summor men nog för att tysta mina tankar. Efter det var jag iaf tom, trött, förfrusen och väldigt hunrig. En döner senare frös jag så pass mycket att jag åkte hem, hämta dator och träningskläder och satte mig på starbucks i väntan på bättre tider. Huvudvärken är enorm idag. Vet inte om det beror på natten eller något annat. Ska iaf ta ut alla mina krafter under dagens träningspass (plural) så natten blir lugn. Retar ihjäl mig på luggen som är för lång, retar ihjäl mig på hur äckligt vinterglåmig hela jag är. Förstår att jag sitter och pratar med en dator istället för att faktiskt ha fysisk kontakt med någon. Kul. OOOOootroligt spännande inlägg, japp. Hejhå!

Dränker mina tankar i myllret på starbucks, min frizon. Är äckligt trött på all träning/hälsohets som uppstått. Kan inte ens beställa en vaniljlatte utan att få dåligt samvete. Jag äter havregrynsgröt med banan och kanel till frukost. Lunch: lax med sötpotatis, morötter och ärtor, det först efter att jag tränat styrka i 1h + 20min löp på bandet. Ska på zumba och spinning ikv dessutom. Första ska jag dricka min smoothie gjord på banan, mango, jordgubbar, blåbär, persika och spenat. Till kvällsmat äter jag väl tonfisk ur burken och eftersom jag har svårt att sitta hemma ensam har jag köpt wasabinötter, kan ändå bara äta en var 5e minut eftersom det bränner ända upp i näsan. Jag är en hetsätare. Jag äter för att jag inte vet vad jag ska göra, kränger rättare sagt. Vet inte när jag borde slutat förän jag mår illa. Därför borde man inte lämna mig ensam. Därför borde jag hålla mig konstant upptagen rättare sagt.

 

Självklart ska man få unna sig att äta gott, choklad tex, det bästa som finns. Jag får se ut som jag vill, om jag vill se ut som jag gör. Men så vill jag se ut som omvärlden förväntar sig att jag ska se ut, som en victoria's sectret modell, as if tänker ni, jag tänker samma. Måste dock erkänna att jag gillar att ha lite press på mig så jag faktiskt åstakommer något nyttigt och min kropp faktiskt mår bra. Men kroppsformen förändras för långsamt. Jag är konstant otålig, vill att saker ska ske nu och det snabbt! Och så jämför jag mig med andra, alldeles för ofta, inte bara vad beträffar träning. Skolan, arbeten, framtidsplaner, resor, utseende, pengar, kläder, vänner, praktik.. Önskar att jag aldrig tagit så många felsteg som jag gjort under de senaste två åren. Hade haft en bättre utgångspunkt vad beträffar träning åtminstone, även om jag redan då tyckte att jag var fet och ful.

 

Vad är bäst liksom? Unna sig när målet är nått? Unna sig när delmålen är nådda? Eller helt enkelt straffa sig själv föralltid? Jag kämpar men jag har ingen morot. Ingen kommer se på mig annorlunda om jag inte går till det extrema. Jag blir inte den jag vill vara pga några kg upp eller ner. Visst ett steg närmare, men jag blir inte rik, välklädd, poppis, snygg eller bäst för det. Jag kommer alltid bara vara medelmåttig. Det är inga killar som springer efter mig på ubahn, ingen som vill kämpa för att vara min pojkvän, många gånger ifrågasätter jag mina vänner för att verkligen uppskatta min existens, tom min familj ibland, även om jag vet att problemet ligger hos mig. Att jag aldrig kommer acceptera mig själv, att jag aldrig räcker för mig själv. 

 

Det är så jävla fult att säga men jag behöver bekräftelse. Ge mig något. Ge mig en talang! Ge mig ett arbete! Ge mig en praktikplats! Något som får mig att känna mig värdig, som får mig att vilja kämpa, något som får mig att förstå att jag behövs, att folk tycker om mig, att jag är bra på något. Jag sitter här med massa energi, drivkraft och vilja men om det fortsätter som vanligt kommer väl även det att tyna. Pusha mig, utmana mig, whatever. Bara något händer. Jag vill inte gå runt utan något att göra i sommar. Visst; när man inte har något att göra har man alla möjligheter. Men väger utgifter gentemot värde och vinst. Hade absolut kunnat dra långt härifrån, men vad händer då i framtiden? När jag står där pengalös och arbetslös, var det värt? Som den pessismist och fegis jag är så kommer jag nog aldrig komma någonstans och just nu längtar jag hem. Min älskade pappa är nog den enda som peppar mig, alltid, vad jag än gör, typ. Pappa är bäst. Pappa peppa mig att göra något vettigt, som inte involverar arbetsförmedlingen. Det var vad jag hade att dela med mig av idag. Nu ska jag ut i solen och frysa. Hejhå!

Idag är det internationella kvinnodagen. Idag har jag tvättat och städat. Ironi. Män får 364 dagar medan vi kvinnor får nöja oss med en grå dag i mars... Ironi. det va ungefär det jag hade att säga idag! tack för mig! 

Allt bara springer iväg. Våren, tiden, åren, min tid här i berlin. Allt utom jag springer. Haha. Är apförkyld så har inte tränat så duktigt de senaste dagarna. Igår fann vi vinbaren där man an dricka hur mkt man vill! Fab ställe alltså! Mysigt, billigt, trevligt, rökfritt, ja allt man vill ha av en bar! Efter fem glas rödvin var vi alla tre lagom vingliga och drog oss hemmåt, idag blev det lunch på favvo mr. voung! Bästa maten alltså! Har suttit och kollat igenom massa sommarbilder, som vanligt sjukt oproduktiv. Snart kommer sommaren! EEeyay! Uteservering, espansdrillos, bruna ben, sena nätter, soliga dagar! Cant wait! Vill ha nu, nununu!!!! Lyssnar på min älskade mfcabbelistan och har sommar känslor redan!

 

Fatta att min lillasyster fyller 20 om 4 dagar! DET är galet om något! Tror ju fortfarande att jag är en liten skitunge, jag blir 22 i år, ångest... Tiden springer iväg som sagt.. snart är man närmre 30 än tonåren och det är nog den jobbigaste insikten på länge. Forever young. Hejåhå. 

När jag blir gammal vill jag bo på en gård, en liten mysig sådan, gärna i sten, likt ett brittiskt lanthus, nära havet såklart! Att bo mitt i landet är ingen kul grej, vill känna årstiderna skifta. Där ska allt vara mysigt och ombonat i lite retro-modernt stuk och vi ska ha en stor grön trädgård. Vi menar jag alltså jag och min gubbe, min gubbe med skägg och skepparkavaj som ibland tar fram sin pipa och allt som oftast bär hatt. Det är coolt. Självklart är vi inte ensamma på gården, barnen har flytt sin kos och barnbarnen är självklart ofta och hälsar på. En spännande upplevelse då det finns mycket att se! Vi har mycket djur. Väldigt mycket! Självklart har vi hundar eller bara en hund.. varm och fin ska han vara med världens bästa personlighet, vi skämmer bort honom enormt, såklart! En häst står i "stallet" som egentligen är ett ombyggt skjul, bonden i granngården förser oss med hö. Hästen är stor och vacker och väluppfostrad och jag brukar rida ut i skogen och på ängarna som finns i vår närhet, en sådan fantastisk natur! Förrutom mina två trotjänare och min fina mysgubbe så älskar min man att odla och sånt trams. Vi är i princip självsörjande med alla grönsaker, bär, frukter och kryddor som odlas i vår trädgård! Vem älskar inte söta minimorötter? Våra pärlhöns lägger ägg så vi klarar oss i månader och vår miniget skuttar runt och tuggar illmarigt på några fallna äpplen. Som ett litet paradis, ett paradis jag byggt upp. Och mitt i mitt paradis sitter jag i en vacker rottingmöbel på vår terass och tittar ut över den fantastiska natur med tillgång till allt, iförd min stora hatt och svassiga outfit trots att jag har många år på nacken. Himmeln är blå, likaså havet, solen skiner och allt är ljuvligt, djuren är lyckliga och likaså är jag och min skäggiga kärlek.

 

Drömma kan man alltid. Sjukt att jag inte vet alls vad jag vill göra om 3 år, men hela min pension är planerad. Sjukt. Det enda jag kan tänka just nu är att man borde göra vad man vill just i stunden för att kunna känna sig nöjd i en situation längre fram. Just nu känner jag att innan jag är 30 ska den där dumma jävla jordenrunt resan ske. Jag ska ha bott några månader i London. Och jag ska börja rida igen. Hejhå.

Nu är hemresedatum bokat! Pappis och farfar kommer ner den 22e och vi åker hem tillsammans den 25e, på pappas bday! Haha. Håller tummarna för att det blir en solig härlig helg så att jag verkligen kan njuta av Berlin in i det sista! Ingen snö tack. 

 

Idag har jag skrivit en lista på böcker jag vill läsa (allt från nya Kate Morton till Dostojevskij som jag tänker plöja igenom i sommar.. eller nått), promenerat i vårsolen, formulerat praktik-mail, listat allt som ska inhandlas innan hemresan och skrivit lite onödiga dokument av dagboksliknande format. Allt för att slippa plugga. Kan vara den tråkigaste och mest ostrukturerade tentan jag någonsin skrivit. I DONT CARE ABOUT THE ENVIRONMENT! Seriöst. Vet inte ens varför jag läste den kursen.

 

En bättre sak är att jag för första gången ever har insett att våren måste vara min favorit säsong. Det är ju bara så fantastiskt när solen kommer fram, grenarna börjar bli gröna och allt börjar bli varmt å nyo. Kan ju vara för att vintern precis har varit tråkig, kall och jävlig och man äntligen ser ljuset i tunneln. Men vår är nästan mer fab än sommar, även om jag längtar till shorts och solbränna. 

 

Lite bitter över att jas inte svarar på mitt mail, vill hänga med henne till spanien och ta en trip förbi milano först. Kanske borde boka en resa med Sandy, typ till krotte? Har de inte ett hus där? hehe. Hade ju vart askul att hälsa på Bella i London i höst. Hade också varit askul att åka till Florence med Berlin-gänget! Jag vill göra ALLT! Vill dessutom ta mig utanför Europa. Kuba, Indien, Sydafrika står som vanligt högst upp på listan. Listan går vidare med Kambodja, Kina, Japan, New York, San Fransisco, LA, Sydamerika, Moskva, Island. Är riktigt opepp på aussie tex. Mest för att jag är rädd för småkryp och sånt. Men jag menar de finns ju även i de ovanstående länderna, säkert... 

 

Ääe nu har jag ordbajsat för länge, på fel ställe. Ska ta tag i mig själv. Ju fortare jag blir klar med skittentan desto fortare kan jag gå ut i solen och shoppa eller nått! Heja mig! Hejhå.

Tog en riktigt slö morgon idag, gick inte upp och åt frukost förän kl 11. Låg och stretchade mot väggen och lyssnade på mysig musik och beundrade den vackert klarblå himlen utanför fönstret! Helt sinnes att våren bara slog till sådär! But i love it!

 

Fast vädret är vackert och jag är gladare och piggare än vanligt så är jag bitter över att min hy är sådär fruktansvärt dålig just nu.. Jag är ful, mitt hår är fult, min kropp är inte lika snygg i spegeln hemma som den är på bodyworkouten, allt är fel och fult vad jag än sätter på mig, sminkar över eller gör. Fulperioder suger. Jag som bara äter nyttigt och tränar hårt borde väl få ett reward snart? Inte ens vågen visar sig positiv till min kamp mot gravitationen. Ska bli lätt som en fjäder, det enda som håller mig nere är mina muskler. Skit är allt. Att inget kan gå snabbare, eller att min hy iaf kan fixa sig.... Tjock och ful är ingen bra kombo. Luggen börjar bli lite för lång också, borde klippa till den... Och köpa en ny garderob. Wäääh. Så är jag fast här i skolarbetet.

 

Ikväll blir det inflyttningsfest och Julia har lovat snygga killar. Är lite tveksamt inställd till detta pga. ovanstående faktorer men skall göra mitt bästa för att dölja mitt yttre fula och framhäva min positiva vårpersonlighet. Kan väl hoppas att alkoholslöjan som förhoppningsvis infinner sig genererar mindre genomskinlighet och att lögnen stannar hos mig. Alla vet ju att jag inte har nån personlighet. Ingen bra sådan iaf. hahahah. fuck this. hejhå.

 

Känner ett såntdär läskigt lugn. Lugnet innan stormen. Blir orolig över detta. Har kommit in en en wierd, enkel rutin utan skolan, trivs i den även om jag inte går upp riktigt i tid. Sitter och tänker på Crazy, Stupid, Love som vi tittade på igår, när allt går utför i slutet och ångesten man får av det. Är det ångest? Isåfall har jag enorma ångestproblem gällande det mesta. Därav min rädsla över lugnet som infallit sig hos mig... 

 

Idag är det en fantastisk vårdag i berran, solen skiner och hela 5° ute! Fabulous! Jag ska skriva några rader på skolarbetet sen ska jag träna i några timmar och ikväll blir det egentid med film och god-sushi! Lyssnar på gamla listor på spotify, jag har så förbannat mycket bra musik! Galet att jag aldrig tröttnar på det heller. Min nya favorit är You med idol-Robin (från mello?) Älskar hur han wailar i refrängen, sicken grabb! 

 

Tittade på en dokumentär på svtplay om en kille med hjärntumör som ändå lever sin dröm som popstjärna. Fantastiska människor som lyckas hålla sig positiva genom hela livet trots all skit. Ger mig hopp om mänskligheten.. Haha, jag känner mig allt som oftast som Nick i New Girl, gammal gnällig gubbe i 20-30 års åldern, haha. 

 

Sen var det ju det med praktik, söker och söker. Hoppas på napp. Komsikomsi arbetstillfällen...! Jag är pepp och har all tid i världen att jobb hårt så länge det inte gäller skolarbete! hehe. Well, åter till böcker om Baltic Sea agreements och sånt shit. Hejhå.