IDAG är jag på bra humör. 

 

Det är blå himmel. Jag promenerade till jobbet, det tog exakt 35min. Dessutom har jag precis fått i mig lunch vilket alltid är nyckeln till ett leende på mina läppar. Jag gjorde min kollega på bra humör när jag gav en komplimang. Jag fick också härliga mail med postiv feedback, det är fab att få höra att man är duktig av oberoende parter. 

 

Jag känner mig duktig på det jag gör. Men jag vill också fortsätta att utvecklas. Inte stanna av. 

 

Onsdagar är en halvtaskig dag mitt i veckan, långt från helg men och långt från föregående helg. Och just nu längtar jag till helgen. Det är både löning och klipptid !!

 

Ville mest bara säga att jag är happy. På en bra plats. I en vecka eller så åtminstone. Jag har mycket energi så ska försöka använda den till någon postivit och produktivt idag. Och resten av veckan också såklart. 

 

I helgen ska som sagt håret av, tänkte kanske unna mig snygga naglar också. Jag ska bara och julpynta. Jul är alltid så himla mycket bättre innan den börjat. Så i helgen ska jag verkligen överösa lägenheten med jul och bada i julmusik och lussebullar och glögg och allt som hör till. 

 

Jag är också glad för att det är en hund på väg. LÄNGTAR! 

 

Säkert så är jag också glad för att jag ätit lussebullar igår och köpte stövlar.... OCH att jag har två asmaaaazing fåtöljer hemma!!! konsumtion makes ma happy..<3

Jag brukar slänga mig med att jag är feminist.

Jag tror på samma rättigheter för män och kvinnor, jag tror på lika betalt för samma arbetsuppgift och att jag som person är berättigad att ta min plats och tycka och tänka men framförallt få ut det bästa jag kan i alla situationer.

Jag tror på att jag kan göra samma arbete lika bra som någon annan, om inte ännu bättre. Jag tror att min kunskap är lika mycket värd som någon annans. Men jag tror också att jag aldrig kommer bli lika fysiskt stark som Rasmus, för det har jag ingen nytta av i min vardag. 

 

Senaste har jag lyssnar mycket på Flora och Frida, en podcast med två unga tjejer som diskuterar mycket kring vad man som tjej borde förvänta sig och begära av sin omvärld, vilket är väldigt intressant för många saker är sådant man inte ens reflekterar över pga ett inrutat system man är uppvuxen i.

 

I min värld är feminism och jämställdhet samma sak. Jag diskar 3 gånger i veckan, Rasmus diskar tre. Han lagar maten medan jag städar. Vi drar båda in pengar till vårat gemensamma hushåll. Men de pengar jag tjänar utöver det som går till vårt hushåll är mina att spendera och likväl är hans pengar hans. 

 

Jämställdhet är också att mötas halvvägs. Att se till personlighetsdrag, kunskap, erfarenhet, viljor osv. Det handlar om att se till dagsform, att hjälpas åt. Det handlar om att ta ansvar över sitt eget. 

 

Det är en så jäkla svår fråga var man ska ta ansvar, var man ska våga lämna över ansvaret och var könsroller och normer börjar och slutar och jämställdhet baserad på personliga drag tar över. En fråga man absolut behöver arbete med konstant för att upprätthålla. Att veta vad man har för rättigheter och skyldigheter är inte alltid enkelt. 

 

Jag måste ändå säga att i slutänden står man för sig själv och får stå upp för sitt eget. Man måste våga säga till när det behövs och gör man inte det får man tyvärr ta konsekvenser, även om det låter hårt. Men viktigast av allt är väl att alltid våga prata om det man tycker och tänker, inte fega för att det är ett svårt ämne.

 

 

Del två i det här fantastiska diskussionsinlägget är frågan kring feminism och systerskap, att kvinnor ska lyfta varandra. Ett fenomen som inte existerar i min världsbild. Familj ställer upp för familj oavsett kön ålder läggning osv. Jag har aldrig sett systerskapsfenomenet i verkligheten, bara hört det pratas om och känt att det där låter ju helt fantastiskt om man kunde räkna in sina vänner i familjen (typ). Min relation till andra kvinnor är konstant konkurrens. Att konstant upprätthålla en fasad av hur lyckat ens liv är. 

 

Det räcker inte med att vara sig själv och inse att allas liv ser olika ut man måste alltid vara snyggare än sina sk vänner, mer framgångsrik och dessutom låtsas vara peppande inför deras framgång fast man känner avsmak och avundsjuka. Det snackas bakom ryggen och ingen ställer upp för den andre i situationer det behövs. Systerskap existerar inte där jag kommer ifrån, oavsett om det är mitt fel att jag hamnat i den situationen eller den andra parten. Mycket ligger säkerligen i min personlighet, att det dröjer innan man lär känna mig, att jag älskar mitt eget, min egen väg osv. men mycket är det säkert också att jag inte träffat rätt personer som jag faktiskt vill umgås med, som jag kan klicka med på samma nivå, som ligger på samma ljudvåg, glider på samma våg. 

 

Systerskap finns mellan mig och min familj, vi håller varandra om ryggen i vått och torrt och accepterar (som oftast) varandras olikheter. Och gör vi inte det så bråkar vi om det och är sams tre minuter senare. Jag snackar inte skit om dem som jag inte kan säga till deras face. Jag kan lita på att de alltid finns där oavsett avstånd på jorden eller mellan telefonsamtalen. 

 

Om jag ska prata om mina egna erfarenheter kan jag nämna att min starka åsikter, som jag oftast inte är skraj att uttrycka, har kommit emellan. Likväl avstånd, inte bara fysiskt men också att jag är en person som inte behöver prata konstant för att upprätthålla en vänskap, så mycket intressant händer inte i mitt liv tyvärr. Intressen, arbetstider, mål i livet, intelligens. Ja, många hållhakar finns.

 

Vänder på det istället. Jag önskar att omringa mig med människor som är prestigelösa, intelligenta utan att vara besserwissrar, snarare allmänbildade och kan diskutera intressanta samhällsämnen och aktualiteter likväl som att prata ytligheter och kommer från liknande förhållanden som jag, Någon som är om och kring sig, utan att bli flådig och tröttsam. Tycker om att hitta på saker inte är rädd för att ta i, gå upp tidigt, åka en bit osv., inte finner att man begränsas av något men en vardagligheter. Har liknande mål i livet så som karriär, familj osv. En slutgiltig sak skulle jag säga är nuvarande situation. Jag befinner mig i en situation där jag slutfört 4års studier, jag har en fast tjänst, jag har sambo. Önskemål att personer i min omgivning har förståelse för min situation likväl tvärtom. Vardagar är jag upptagen mellan 8-19 i princip och är därefter TRÖTT, vissa helger går åt till MÅSTEN och inte alltid nöjen.

 

Om någon av de enstaka personer som läser min blogg känner igen sig, Holler! *vink-smiley*

gillar att tycka till om saker så here it goes.

 

Hur spännande är det inte att Donald Trump valdes som president i morse? Helt jävla sinnes. Finns det någon i hela världen som kan sympatisera med denna 70åriga mångmiljonär som har en föråldrad syn på det mesta och önskar göra amerikat great again? Hahaha. Alltså jag har ju aldrig varit någon amerika-sympatisör direkt. Min oförståelse började innan jag egentligen kunde namnet på huvudstaden, men W.Bush hade jag allt hört talas om, liksväl deras konservativa konsumtionssamhälle (som egentligen bara är en förstoring av resterande värld, så liksom i just want a syndabock.). 

 

Jag kan inte mycket om Trump, inte direkt några specifika politiska förändringar han önskar göra under sin presidentperiod, jag har som många andra bara hört hans snack om muren mot mexico, kvinnoförtryck, racism och naiva syn på miljö och arbetsmarknad. Men hur bra låter inte detta? 

 

I cirkus 5 år har jag gått väntat och tänkt "näääär, NÄR kommer världen nå sin botten så vi kan börja bygga upp den på nytt!?" Well I would suggest this is it, eller iaf ett startskott för nedsänkning i graven vi långsamt grävet fram. Ja, detta är extremt sorgliga tankar men hoppet på männskligheten och den gemensamma kraften och viljan att styra upp vår värld har sakta men säkert förlorat mot dystopin vi bygger. 

 

Jag tänker inte skriva massa skit om att det hade varit bättre om Hillary vann, eller Obama om hon ställt upp, eller kommer ställa upp i framtida val. Inte heller smutskasta amerikat för sin dumhet. Jag tänker kort och gått avsluta mitt inlägg med att jag ser fram emot att se hur världen ter sig efter detta och vad trumpan har i kikaren. Längst in tror jag inte han är så dum som han framställer sig själv. Its all just a practical joke.

 

Eller på kommer min dystopi slå in. Make the WORLD great again, säger jag och hoppas att the botten snart is nådd. 

Det är verkligen det bästa som finns.

 

Att något som inte ens kan kommunicera på samma språk som en själv kan ge så mycket kärlek och värma hela kroppen. Till och med innan den ens finns. Eller utan att ens finnas i närheten. Det finns inget i världen som är bättre än djur. Husdjur ska väl tilläggas, även om bebistigrar och full grown lions är helt amazing.

 

Jag längtar så himla himla himla mycket till våren.Förhoppningsvis dyker det upp en liten theodor (teddy) eller svante i våra liv. (typ hundra smileys med hjärtögon !!!) Blir helt varm i kroppen av bara tanken!! (typ hundra hjärtsmileys till!) Ska gossa sönder den lille killen och gå långa promenader med honom och han ska få håra ner vår soffan varje gång han är på besök och det kommer vara hundhår Överallt! Ska alltid sneaka liten smula under bordet till dig <3

 

Jag vet inte hur man kan leva utan djur. Har tagit upp ridning nu i höst vilket är typ drömmen. Jämförelse med att gå till gymmet och trängas och springa därifrån illa kvickt så kommer jag gärna i tid till ridningen, gosar med hästarna och har ingen brådska hem heller, trots att man luktar som ett helt stall efteråt. Det är ett sån lugn, så himla fridfullt att lulla runt i stall och höra hästar frusta och tugga på foder. Plus de är fett vackra och stora, det är häftigt att något så stort kan vara så snäll och tillmötesgående.

 

I love all the cats too. Även om de är lite mer greedy och svårflörtade. Alltså rasmus familjs lilla cp-zelda fick ju kattungar förra året och de var ju bara så söta, especially en som hamnade hos rasmus syrra i sthlm. Sicket kap! 

 

Jag tror man blir en bättre människa av att omge sig med djur. Ovillkorlig kärlek. Värme. vänskap och välvilja är allt de små liven vill ha (och mat såklart - can have none hungry animals haha). Ska ha typ hundra djur när jag är rik och inte behöver jobba. 

 

Det har gått över ett år sedan egon fick somna. Typ det jobbigaste någonsin. Plus jag bor 100m från veterinären så tänker på det varje gång jag går förbi. 

 

Men lille vovven kom snart för du är så himla efterlängtad och vi kommer älska dig nästan precis lika mycket som egon. Skynda hem till oss, well be waitin in february! <3