Den 9 september är det val. Vart fjärde år, andra söndage i september. 

 

När jag var typ 12-13-14 var detta det viktigaste jag lärt mig. Jag längtade till 2010 när jag skulle få rösta första gången. I år blir tredje gången. Vet att det är 8 999 999 andra människor som också (förhoppningsvis) röstar - minus alla mindreåriga och så såklart... men det känns alltid som att min egen röst har en enorm inverkan på de kommande åren, på framtiden, på politikens och samhällets rörelse. 

 

Har magont inför valet i år. Minsta magontet är att jag inte tycker någon av partierna har en valagenda i min smak. Stora magontet pga. världen - miljöpåverkan, flykt och världskrig, främlingsfientlighet, kärnvapen. Men ändå kommer jag inte göra några drastiska ändringar i min vardag för att hjälpa detta. Jag är bara människa. Självklart utgår jag ifrån min egen situation i mina val. 

 

Mina hjärtefrågor är bostadsfrågan för unga. Jag och Rasmus ligger statistiskt sätt bland de 17 % med högst inkomst i Sverige, oavsett ålder. 17 procent!!! Vi har fasta tjänster. Vi sparar. Men vi kommer inte in på bostadsmarknaden på grund av 15% insats, höga räntor, ammorteringar osvosv. Vi är snart tillräckligt gamla för att tänka i husbanor, vilket har ännu högre utgångspriser. Här brinner jag. Jag har kämpad för en bostad sen innan jag tog studenten. 

 

Jag är rädd för den banande välfärden i Sverige. Är sällan själv berörd men ALLA blir sjuka. Alla behöver hjälp och de få gånger jag ringt till VC säger de att jag själv ska utreda min symptom. Min lillasyster har gjort grundliga undersökningar i flera år utan att få hjälp. 

 

På mitt företag är jag bortskämd med att ha privat buss som kör oss HBG-Älmhult 3 gånger om dagen. Resterande Sverige kommer man ingenstans utan en bil. Vi har bil. EN bil, eftersom Rasmus jobbar skift. Vår kollektivtrafik är 1. DYR 2. Inconvienient 3. Obefintlig i många delar av Sverige. 

 

Sist av allt har jag nog aldrig varit en miljökämpe, gör väl min lilla del - försöker sortera skräp, pantar och tänker kanske två gånger i affären. Men min rädsla, eller respekt, ökar. Försöker hitta vegetariska alternativ. Önskar jag hade mer utrymme att sortera bättre. Shoppas kläder jag hoppas håller flera år istället för bara de kommande månaderna. Köper sällan flaskdryck. Tänker närproducerat. Åker buss. 

 

Is hard to live in this world. För oavsett vad sätter jag alltid mig själv och min familj i första rummet. Vilket i sin tur utelämnar många viktiga frågor. Jag önskar ibland att jag inte var så priviligerad för är man inte det har man kanske större förståelse för andra. Men nu är jag extremt priviligerad och därför är det dessa frågor som jag bryr mig mest om. Kan låtsas vara feminist och socialist men sanningen är att jag tror att varje man står för sig själv, vilket inte utesluter att jag är det, för det är jag, men min version innfattar individens kamp om sitt personliga utrymme i samhället, oavsett kön, läggning, etnicitet. Vet inte om vi har ett ord för det. 

 

Korta tankar om hur jag tänker inför valet 2018. Det är er skyldighet att rösta i valet. Gör din röst och dina hjärtefrågor hörda. Men värdera vad som faktiskt är viktigt för din värld. Rasism och främlingsfientlighet hör inte in i vårt samhälle. Vi delar alla på jorden, vi är här för att göra den så bra som möjligt att bo på för oss själva och för framtiden. Det inkluderar jämställdhet, klimatfrågor och ekonomi. Rösta proaktivt.