6 mars 2013 : kids och sånt

När jag blir gammal vill jag bo på en gård, en liten mysig sådan, gärna i sten, likt ett brittiskt lanthus, nära havet såklart! Att bo mitt i landet är ingen kul grej, vill känna årstiderna skifta. Där ska allt vara mysigt och ombonat i lite retro-modernt stuk och vi ska ha en stor grön trädgård. Vi menar jag alltså jag och min gubbe, min gubbe med skägg och skepparkavaj som ibland tar fram sin pipa och allt som oftast bär hatt. Det är coolt. Självklart är vi inte ensamma på gården, barnen har flytt sin kos och barnbarnen är självklart ofta och hälsar på. En spännande upplevelse då det finns mycket att se! Vi har mycket djur. Väldigt mycket! Självklart har vi hundar eller bara en hund.. varm och fin ska han vara med världens bästa personlighet, vi skämmer bort honom enormt, såklart! En häst står i "stallet" som egentligen är ett ombyggt skjul, bonden i granngården förser oss med hö. Hästen är stor och vacker och väluppfostrad och jag brukar rida ut i skogen och på ängarna som finns i vår närhet, en sådan fantastisk natur! Förrutom mina två trotjänare och min fina mysgubbe så älskar min man att odla och sånt trams. Vi är i princip självsörjande med alla grönsaker, bär, frukter och kryddor som odlas i vår trädgård! Vem älskar inte söta minimorötter? Våra pärlhöns lägger ägg så vi klarar oss i månader och vår miniget skuttar runt och tuggar illmarigt på några fallna äpplen. Som ett litet paradis, ett paradis jag byggt upp. Och mitt i mitt paradis sitter jag i en vacker rottingmöbel på vår terass och tittar ut över den fantastiska natur med tillgång till allt, iförd min stora hatt och svassiga outfit trots att jag har många år på nacken. Himmeln är blå, likaså havet, solen skiner och allt är ljuvligt, djuren är lyckliga och likaså är jag och min skäggiga kärlek.
 
Drömma kan man alltid. Sjukt att jag inte vet alls vad jag vill göra om 3 år, men hela min pension är planerad. Sjukt. Det enda jag kan tänka just nu är att man borde göra vad man vill just i stunden för att kunna känna sig nöjd i en situation längre fram. Just nu känner jag att innan jag är 30 ska den där dumma jävla jordenrunt resan ske. Jag ska ha bott några månader i London. Och jag ska börja rida igen. Hejhå.


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

spceinvdr

rymdforskare, utomjording, space

RSS 2.0