Två månader till jul och snart ett nytt år.

 

Igår jobbade jag min sista dag. Det är sån jävla frihetskänsla att ta steget, ett leap of faith. Två månader sedan jag sa upp mig, vilket känns som en evighet, samtidigt har det gått väldigt snabbt också och jag har inte vant mig vid tanken på att på måndag inte vara på plats kl 08. 

 

Det är typ fett sorgligt också, att bara ett par timmar efter min sista arbetsdag på den arbetsplatsen, känna sig helt tom, tröttheten slog över mig, rastlösheten liksom ilar inuti kroppen. Vad gör jag nu? Vad händer om jag inte hittar något nytt? Vad ska jag ta mig till?

 

Har lagt upp ett schema inför kommande vecka så att jag inte kommer ur rutiner och börjar gå ner mig eller något. Jag har många möten inbokade, jag tror verkligen inte det ska gå någon nöd på mig. Samtidigt måste jag också få vila lite, jag har inte inte jobbar på flera år och ska verkligen unna mig denna period att vara kräsen med vart jag ska ta vägen och göra ett val i rätt riktning. Men det är så himla svårt att veta om man gör rätt val och tro på att allt löser sig. Tänk om jag tappar tron på mig själv?

 

Allt startade redan innan jag började på min senaste arbetsplats. Det skulle bara vara en anhalt, ett av trappstegen, jag ville inte bli kvar för länge. Det blev jag inte heller. Men det tog mig ändå ett år att ta steget, ett år av att tacka nej till erbjudanden, inte fått chansen att visa vad jag går för, ett aktivt valt att vara kräsen och till sist bli NEKAD att få lov gå (i tid) till en plats jag VERKLIGEN VILLE. Vilket blev sista droppen. Jobbet hade stått ivägen för så mycket som kunde föra mig i rätt riktning. Så jag sa upp mig. 

 

Så nu står jag här, känner mig rastlös, har så mycket att ge och så mycket vilja och ambition, är alldeles för ivrig och har svårt att bara vara i nuet och känna in den situation jag nu befinner mig i. Jag har redan varit på väg i flera månader, är redan på väg till mot nästa resmål, full av förväntan och är rädd att när jag väl är där, på rätt plats, att jag kanske känner mig rastlös igen, eller inte hittar den där möjligheten i tid och väljer fel... Fan vad jobbigt saker ska vara. 

 

Men jag ska åtminstone försöka att ta vara på den kommande tiden. Ska åtminstone försöka följa mina egna (och andras) råd:

• Våga stanna upp och njuta
• Våga STÄLLA KRAV
• Våga ta en chans?