Känner ett såntdär läskigt lugn. Lugnet innan stormen. Blir orolig över detta. Har kommit in en en wierd, enkel rutin utan skolan, trivs i den även om jag inte går upp riktigt i tid. Sitter och tänker på Crazy, Stupid, Love som vi tittade på igår, när allt går utför i slutet och ångesten man får av det. Är det ångest? Isåfall har jag enorma ångestproblem gällande det mesta. Därav min rädsla över lugnet som infallit sig hos mig... 

 

Idag är det en fantastisk vårdag i berran, solen skiner och hela 5° ute! Fabulous! Jag ska skriva några rader på skolarbetet sen ska jag träna i några timmar och ikväll blir det egentid med film och god-sushi! Lyssnar på gamla listor på spotify, jag har så förbannat mycket bra musik! Galet att jag aldrig tröttnar på det heller. Min nya favorit är You med idol-Robin (från mello?) Älskar hur han wailar i refrängen, sicken grabb! 

 

Tittade på en dokumentär på svtplay om en kille med hjärntumör som ändå lever sin dröm som popstjärna. Fantastiska människor som lyckas hålla sig positiva genom hela livet trots all skit. Ger mig hopp om mänskligheten.. Haha, jag känner mig allt som oftast som Nick i New Girl, gammal gnällig gubbe i 20-30 års åldern, haha. 

 

Sen var det ju det med praktik, söker och söker. Hoppas på napp. Komsikomsi arbetstillfällen...! Jag är pepp och har all tid i världen att jobb hårt så länge det inte gäller skolarbete! hehe. Well, åter till böcker om Baltic Sea agreements och sånt shit. Hejhå.