Idag är en sån dag när hösten verkligen knackat på dörren. En sån dag när jag kan börja gråta för allt och inget. Det känns så fruktanvärt dåligt just nu. Hyn är dålig, inga piller funkar, inga ansökningar går vidare, inga avtal blir sålda, inga lgh fixade och framtiden är långt borta. Ja, det är så himla fult att klaga när jag har det så bra som jag har det..

 

Men om två dagar fyller jag 23 år och har ingenting stabilt.

 

Borde verkligen uppskatta att jag får lov att bo hemma fortfarande. Att jag faktiskt har ett arbete att gå till, även om det är så långt ifrån vad jag vill och har tänkt mig. Att jag har världens finaste människa så nära. Och att alla dessa människor kring mig faktiskt stöttar. Även om sommaren har varit omtumlande känns det som att min fokus låg på relationer och titta var det tog mig! Att ta in folk som gör en gott och rensa bland de som drar ner en. Nu är det dags att vända blad och lägga fokus på karriären. Ta sikte mot något uppnåbart. Och fortsätta kämpa mot något som känns så jävla jobbigt. Att bli vuxen.