Så kom den där söndagen äntligen. Slutet på helvetesveckan. Jag har så lätt för att krisa, går så enkelt sönder inombord och skrämmer livet ur mig själv helt utan anledning. Men nu sitter jag ju fortfarande här, tisdag, hostar sönder mina lungor men känner mig oavsett lugn och trygg i min tillvaro, i jämförelsevis med tidigare vecka där kaos var ledordet. Som en slags deadline var söndagen räddningen.

 

Nu känns det mer ok. Jag överlever nog även fast jag vet att den där känslan kommer att återkomma, frågan är bara när. Tills dess fortsätter jag hosta ut mina lungor. För sådant ska man tydligen också få uppleva minst en gång om året.