Funderat mycket över mål här i livet. Att ha mål över karriär, privatliv etcetera. Det är spännande och dessutom är det något att sträva efter, det ger en slags riktlinje i tillvaron och hjälper en att fokusera på rätt saker. Kan jag tänka mig.

 

Jag har mål för hur jag vill att min framtid ska se ut, till exempel när jag skrivit om (eller har jag det?) min gård med djur och min gubbe med hatt och vår rabatt med kryddor, grönsaker m.m. Jag har en plan över hur mitt framtida bröllop ska vara, över hur jag vill vara som mamma, hur mitt familjeliv ska se ut och vilka steg jag borde ta för att nå till dessa. Men jag har en väldigt dålig bild av hur min karriär ska se ut.

 

Det är så många andra som har en klar bild av just denna biten men en mycket suddigare bild av sitt privata. Då jag sitter i den situationen jag gör, arbetssökande, borde jag nog ta vara på tiden och faktiskt rikta in mig på något som intresserar mig, fascinerar mig och där jag kan utvecklas och ha roligt.

 

Flera försök till detta genomfördes i våras OCH höstas då jag på olika sätt försökte ta tag i den här processen utan vidare resultat. Av någon anledning har jag alltid tagit den där karriärsbiten som något som naturligt skulle falla på plats. Eftersom allt annat i mitt liv till slut bara har fallit på plats har jag väl tänkt att även arbete skulle göra det, tillslut. Vem vet det kanske tom blir så om några månader. Men jag har ju en tendens att tröttna på saker och ting, att vilja ta mig vidare hela tiden och söka efter nytt.

 

Att sätta upp mål för att få riktning på sitt tillvägagångssätt betyder inte att det alltid blir till punkt och pricka som man planerat eller tänkt sig. Det är som en önskelista. Man kan snubbla över något bättre, inse att det inte var precis det man behövde eller ville. En plan är en riktlinje, möjligheten att förändra sin tillvaro och sina tankar finns ALLTID, i ALLT.

 

så..

 

Tillbaka till nuet.

 

Den situationen jag befinner mig i nu suger. Det finns inget värre än att vara arbetslös. Jag är en människa som behöver rutin, jag behöver något som tar mig upp på morgonen, fasta tider och något som får mig att känna mig behövd, bekräftad och ger mig utvecklingsmöjliget. Hur tråkigt det än låter passar ett kontorsarbete mig perfekt.

 

Tidsmässigt. Utöver detta behöver jag en kreativ och öppen miljö där en variation av människor finns. Jag älskar mångfald, olikheter i allt. Att vara kreativ på sin arbetsplats är ett måste. En monoton arbetsuppgift är absolut inget för mig. Brainstorm, möten i massor, diskussioner, spring mellan kontor är viktigt. Ett härligt kafferum. Min egentid är även den väldigt viktig. Att kunna sitta på sin arbetsplats och utföra en mer tankekraftig uppgift är otroligt viktigt för mig. Gärna skriva, planera och leta. SKRIVA, PLANERA, LETA. Det är vad jag är bra på.

 

Något som får min energi att gå bananas är upplyftande föreläsningar, get-togethers, event och allt där emellan. Mötet mellan människor är så himla viktigt för mig. Att få vara delaktig i detta i alla stadier från idé till planering och genomförande. That rush alltså! Tänk att få vara en del av en föreläsning, i större skala, kanske vara Föreläsaren. Att vara mest insatt i något, tala om sin expertis, vara efterfrågad och någon som människor vänder sig till för råd. Drömmen.

 

Vad i detta som arbetar mot mig är att jag är otroligt osäker i min prestationsförmåga. Jag tror aldrig att något jag gör duger. Att dessutom vara en iaktagare och inte center of attention är även det något som talar emot mig. Jag lyssnar ALLTID före jag talar. Är dessutom lite svår att få grepp om. Wear my feelings utanpå och har ett galet känslospel. Däremot tycker jag inte om att sticka ut, jag hade aldrig (även om idéerna är oändliga) fått för mig att göra en "CV-video" likt min vän Erik och få nationell uppmärksamhet för den. Min väg är mer lågmäld.

 

Jag tycker ALLTID för mycket. Älskar att tycka till om det mesta även om det inte alltid är rätt, men är ALDRIG rädd för att erkänna mina fel och brister, men ifrågasätter gärna. Mina vänner säger alltid att jag kommer med goda råd och ger perspektiv på saker. Måste lära mig att ta större plats och lita på min egen förmåga. Åtminstone ge intryck av det.

 

Enligt mig själv skulle jag passa bättre högre upp i organisationer, finner dock mindre organisationer mer spännande då man på ett annat sätt blir sammasvettsade. Men jag tror att jag innehar en modern ledarförmåga. En Google-ledarförmåga, där en platt organisationsstruktur spelar stor roll, jämställdhet med alla i organisationen och en öppet, vänligt men också ifrågasättande ledarskap introduceras. Innovativt ledarskap. (Ja, jag var på Frukostklubben i torsdags och inspirerades, hallå read above?!).

 

Jag har extermt bra på detaljer och att läsa av människor. Desto sämre på korrekturläsning och att korta ner saker och ting (se hur långt detta inlägg blev). Suger kanske på karamellen något för länge innan jag tar mig själv i kragen. Behöver en spark där bak ibland men så fort jag tar mig an en uppgift är jag extremt effektiv, snabbtänkt och kopplar saker på ett (enligt mig) engegerande och involverande sätt. Jag må inte vara den vassaste kniven i lådan men är tillförlitlig, trofast och något man kan lita på att de alltid levererar.

 

Lyssnat lite för mycket på Lalehs Bjurö klubb senaste. Men vad ska det bli av mig?

 

Den som lever får se.