Tänker börja 2014s inlägg med att klaga.

Klaga över hur bortskämd jag är.

 

Bortskämd som tycker att det gör ont när det pirrar i magen.

Att jag är rädd, men bara för att mitt hjärta ska gå sönder.

Att jag är snål, för att jag har privilegiet att kunna spara.

Att jag är arg, för att jag inte alltid får som jag vill.

Att jag är ledsen, för att jag har allt jag behöver men fortfarande söker mer. 

Stressad, över små tingest som skolarbete.

Orolig, över min framtid, fast jag vet att jag har en.

Vem kommer bry sig om 100 år?

 

Fast mest vill jag nog bara säga att det gör ont när det pirrar i magen. Så fruktansvärt jobbig känsla.

Man ska lita på sin magkänsla, det sa min psykolog. Så jag får väl göra det och acceptera; what will be will be, för det var precis så jag sa åt mig själv att leva 2014.

Let go of the past. Whoever is meant to be in your life will stay there. Unt so weiter. 

 

Jag har bara 6 månader kvar till min kandidatexamen. 4 månader till Thailand. Och ett helt liv att ha ont i magen i, om jag så skulle vilja.

Och är det inte värre än fjärilar så vill jag nog behålla dem ett tag till. Så länge jag får. tack.

 

jinxxxxxx.