30 april 2014
Typiska fristäder, platser där ni finner mig när jag är arg/ledsen, där jag känner mig lugn:
I min ensamhet:
- vid havet - Rydebäcks strand är min ständigt återkommande "att fly till"-plats! Finafina!
- på havet - med seglet i topp, solen gassande i ögonen och vinden i håret! Glöm i havet dock, att bada är inte min grej.
- i musiken - världens bästa gömställe! Här känner jag mig hel och kan framkalla/ta bort, förstärka/förtrycka de känslor som stör mig.
- i lummiga områden, ljusa skogar - där luften är klar och ljuvlig att andas in. Är dock rädd för alltför mystiska platser men älskar ex. skogen vid mormor och morfars stuga, den är så drömsk och sagolik. Min fantasi är alltför vivid och min rädsla för småkryp är stor så undviker dock gärna dessa och väljer havsbrisen alla gånger.
- i en stol i solen med en riktigtriktigt bra bok och hörlurar - då menar jag verkligen RIKTIGT bra, annars försvinner inte tiden så som den ska.
- badkaret - är väl den plats i vattnet där jag isf skulle må bra
- min säng - under täcket. Också bra gömställe från omvärlden.
- på träningen - så mycket bra energi där! Likelikelike!
I grupp:
- tystnaden i myllret - skön att luta sig tillbaka och inte höra ett ord, göra om rösterna till musik som är långt bortom, ingen kan nå dig. Iakta nuet, låt ljudet bedöva dig och glöm vad de andra pratar om.
- diset av berusning - dikten "berusa er" förklarar denna känsla så fantastiskt bra! Enkelt att berusa sig på de flesta sätt. Ofta med alkohol, andra gånger i flyende blickar, även här i musiken.
- kollektivtrafiken - alltså att gömma sig i grupper, blicka ut på vacker natur och njuta av studen. Bra skit.
- på dansgolvet i grupp - kanske kanske att jag kan släppa loss om jag har en topp! Då är det fan asnice!
Ställen ni aldrig skulle finna mig bekväm på:
- hippa barer/caféer i ensamhet - känner mig obekväm bara av tanken. Till saken är ju att jag skulle göra allt för att trivas i dessa miljöer.
- dyra ställen där man blir uppassad - restaurang, spa, hotell mfl. Oj, vad jobbigt att folk gör precis vad jag säger åt dem, önskar jag kunde njuta av det mer.
- att över huvud taget göra saker offentligt i ensamhet - vilken fruktansvärd känsla..
- jobba på en plats där folk kan se vad jag gör - jag jobbar helst ostört och visar först när jag får slut på kraft eller känner mig någorlunda klar.
Som ni ser har jag en del människoskräck. Jag måste ha en täckmantel, någon som är mitt bihang eller något som lyfter mig och ger mig lite självförtroende. Alltid. Detta jävla självförtroende. Lovar att tom mina favoritplatser hade blivit förstörda om min ensamhet berövats. Eller snarare så vet jag att i fel umgänge så blir det det. Vare sig det gäller min musik som ska bedömmas av någon annan eller min text som ska läsas. Gör det gärna men inte i mitt sällskap till att börja med. Jag tror för lite på mig själv. Nog om det. Ingen rolig historia!
Idag är det valborg. Har absolut ingen aning om vad jag gjorde förra året. I år undvek jag iaf Lund trots inviter. Istället har jag sovit hela dagen och nu blir det middag och rosé uppföljt av rabarberpaj, brasa och ännu mer rosé! Några panodil på det och lite concealer under ögonen så är jag nog på topp! Tjena!
Kommentarer
Trackback
