Klocken har slagit 20 över 1 och jag ligger i pyjamas och överväger en dusch. Borde verkligen. Borde verkligen göra mycket, typ kurera mig, fixa naglarna och ta mångamååånga långa promenader, eftersom jag inte vet om jag får träna.. Wäh. Istället ligger jag här och velar och önskar att jag var äldre och visste bättre. Att jag var yngre och kom undan med dumma beslut. Att allt var enkelt och ordnade sig. Dumma ångest försvinn. Har nu pillat bort 4 av 10 plastnaglar som hållt sig väl under 4veckors tid. Har missat alla mina favoritprogram denna veckan för att jag sovit? va?

 

Jag är asnervös inför nästa vecka. Kommer jag göra bra ifrån mig? Kommer de tycka om mig? Tänk om de inte gör det? Hur ska jag får dem att tycka om mig? Jag måste göra bra ifrån mig. Vilket alltid slutar med att jag blir paralyserad och inte gör ett smack. Är självklart taggad också, vill verkligen göra bra, visa att jag är bra och få bekräftelse för det. I hate myself. Det är så mycket fel, så mycket som borde ändras på. Kommer få praktisera med något som känns SÅ mig. Musik. Sociala Medier. Litet företag. Flummig koncept. Sköna grabbar. Lagom stor stad. Kan det gå fel då? Får väl återkomma om detta.

 

Idag har jag funderat över valpar och människor. Kommer alltid främst stå på hundars sida. Jag önskar att jag hade en fast punkt i livet så jag kunde skaffa mig en egen. Jag LÄNGTAR SÅ efter tråkiga vardagsrutiner, upp tidigt för att hunden väcker en, promenad, gå till ett roligt arbete (förhoppningsvis något i stil med praktiken), ett utvecklande, spännande arbete som utmanar och pushar en, med trevliga arbetskamrater och roliga upptåg, härliga luncher och brainstorm-möten där kreativiteten flödar och idéer föder nya idéer, där jag får skriva, googla, lära mig nytt, researcha medier, jämföra insatser, lägga upp strategier, kommunicera fyndiga budskap, dricka för många koppas kaffe och springa förbi glada ansikten som hälsar på väg till möten. Svänga in om friskis på vägen hem, kanske en runda på stan eller en fika med en vän efter jobbet. Mötas av glada skäll i hallen och pussar i köket, ta en promenad, laga kvällsmat tillsammans, äta framför TVn och titta på något tråk-underhållande program typ Bonde söker Fru, dricka te och somna med massa kärlek, tassar och armar runt sig redan klockan 23 och inte bry sig. Helgerna borde spenderas med parmiddagar, sällskapsspel, långa promenader i vacker natur, luncher i solen, shoppingturer, handhållande, utflykter, långkok, kaffepauser, pussar i ösregn, en bra bok i soffan, lek och bus, filmkvällar, ett glasvin osv. En och annan weekend till spännande städer. Lyxa till det och gå ut och äta och dricka drinkar. JA, jag håller på att bli gammal, men det spelar ingen roll för ovanstående saker är något som inte är gjort för mig. Jag har så mycket tid, så himla mycket tid att jag inte gör något av den. Hade enkelt kunnat läsa ut en bok idag. Istället skriver jag om att jag vill göra det, p å e n b l o g g !! Som ändå ingen läser. patetiskt.

 

Jag är en patetisk drömmare. Allt jag vill ha kommer jag aldrig att få, allt jag tror jag är i mina drömmar, är jag inte på riktigt och allt jag är på riktigt är ett resultat av att min drömmar aldrig blir verkliga. Denna ständiga negativa sprial som jag skapat åt mig själv. Kan inte ta mig ur den. Jag tror starkt på att man formas under sina tonår, jag tror starkt på att jag är som jag är pga mina upplevelser då och jag har ofantligt svårt att ta mig ur detta jag som både är jag men som inte alls passar i mig. Jag behöver kanske miljöombyte, eller så är jag på väg i rätt riktining utan att veta om det. Att jag bara behöver tålamod. Eller så behöver jag den där terapeuten.. 

 

Nu är 8 av 10 naglar borta, nog dags att hoppa i duschen och ta sig ner mot stan. Hejhå.