Typ idag får jag skylla mig själv. Eller alla dagar. För egentligen är väl allt mitt eget fel, jag gillar att skylla ifrån mig. Men jag har bara mig själv att blamea i slutet. Jag har mig själv att skylla att jag sitter här, omotiverad och deppig, för det var jag som satte på kent. Det var jag som tänkte dumma tankar om att jag aldrig duger, att jag inte har någon talang, att ingen tycker om mig. Det är jag som har gjort att jag inte har min idealvikt, eller är lika snygg som jag var för två år sedan innan jag flyttade till göteborg. Det är mitt fel att jag väljer fel umgängen, men det är mitt fel att jag reagerar, agerar och behandlar mig själv på ett visst sätt. Det är mitt eget fel att jag är så negativ som jag är för man kan tydligen ändra sina vanor och sitt beteende, men det är fan inte så enkelt att göra det själv. Det är mitt fel att ingen tycker om mig, för jag tycker inte om någon och gör jag det tycker de om någon annan mer och då känner jag mig otillräcklig. Denna konstanta känsla av att aldrig räcka till. Borde fan söka hjälp för det här. Det är inte bara ett personlighetsdrag. Inte när det framkallar den ångest jag återkommande får. Men jag vill inte vara som sånna jag hatar, jag vill klara det själv. Jag vill inte vara en sån som folk ser på och tycker är svag. För jag är Louise. Jag är starkare än dem. Jag är lejonhjärta. Jag kan själv. Jag skulle kunna bättre. Jag borde våga fråga om hjälp. Och inte ta ut allt i ilska istället. För det är nog min talang, att vara arg.

En bra början på helgen. hejhå.