Lätta på hjärtat. Lyssna på gamla favorit låtar. Tänka och sånt. Tänka typ på varför psykiska störningar fascinerar och hur många gånger man försökt diagnostisera sig själv. Varför bloggar av folk man tycker illa om eller avundar intresserar. Varför man alltid vill ha det man inte kan få. Det som egentligen borde vara så lätt men är så svårt. Klagan på andra när man agerar likvärdigt. Det är så jävla irriterande, så irriterande lätt att göra rätt och så svårt att få det gjort, rätt. Så svårt att laga något som inte var helt från början. Att något som inte finns gör så ont. Att inbillningen ger falskt hopp. Att en dröm kan vara så verklig.. speciellt när den återupplevs.. om och om igen. Om det inte gått över på hundra år, varför skulle det försvinna nu?